Elever. Frånvaron från skolan är mycket mer omfattande än vad som tidigare uppgivits, visar en ny kartläggning. Att mellan 50 000 och 70 000 elever har en hög skolfrånvaro är inget mindre än en nationell kris. En betydande del av dessa ungdomar kommer uteslutas från arbetsmarknaden, samhällslivet och den demokratiska processen.
I en nyligen presenterad rapport förklarar Skolinspektionen att det finns runt 1 700 barn som har en längre upprepad frånvaro i skolan. När myndigheten även räknar med de som har ”ströfrånvaro” ökar siffran till knappt 20 000 elever.
Det faktiska antalet elever som inte dyker upp i skolan är, som Skandias stiftelse Idéer för livet tillsammans med den ideella föreningen Prestationsprinsen visar i dag, betydligt större. En undersökning som vi genomfört med kommunala tjänstemän och skolledare runtom i landet indikerar att 50 000 eller fler elever har en omfattande frånvaro.
För många av dessa riskerar frånvaron att bli inkörsporten till ett liv med stora svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden, skaffa egen försörjning och även ökad risk för psykisk ohälsa. Det är dags att agera, genom att Skolverket börjar samla in information om hela gruppen frånvarande eleverna, och genom att särskilda insatser riktas för att stödja dem.
Skolan spelar en helt avgörande roll i dagens Sverige. Till skillnad för bara en generation sedan lever vi i ett modernt kunskapssamhälle, där förutsättningarna är väldigt begränsade för den som saknar utbildning till att få ett arbete. Tyvärr lyckas inte skolsystemet tillräckligt väl i dagens Sverige. Många barn, som både vill och har potential att klara sig i skolan, halkar efter i studierna.
Regeringen har själva uppmärksammat behovet av att stärka skolresultaten, med särskilt fokus på elever som klarar sig dåligt. I den senaste vårbudgeten kan vi läsa: ”Skolan lägger grunden för individens möjlighet till vidareutbildning och etablering på arbetsmarknaden. I skolan läggs också grunden för ett aktivt deltagande och ett samhälle som inte reproducerar den föregående generationens ojämlikheter.”
Tyvärr är det uppenbart att regeringens fina vision inte realiseras. Svenska elevers skolresultat har över åren fallit i Pisa-mätningen. Inget annat lands skolresultat har rasat så mycket i denna internationella kartläggning.
Det underminerar inte bara nästa generation ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden, utan dessutom Sverige konkurrenskraft som kunskapsintensiv nation. Kanske mest allvarligt är att den föregående generationens ojämlikheter påtagligt reproduceras i skolan. Bland de barn som har en akademiskt utbildad förälder är det bara en av tjugo som saknar behörighet till gymnasiet efter årskurs nio. Bland dem vars föräldrar har förgymnasial utbildning saknar nästan hälften gymnasiebehörighet.
I många fall börjar de stora utmaningarna med skolan med att barnen helt enkelt slutar dyka upp till undervisningen. Förklaringarna kan vara många, som till exempel att eleverna utsätts för mobbning, att de inte får de anpassningar och det stöd de har rätt till, att de inte är motiverade till att studera eller att sociala utmaningar i hemmamiljön skapar en frånvaro. Oavsett anledningen så är det förstås mycket svårt att klara skolan för den som har en hög frånvaro. Man skulle därför kunna tro att myndighetsvärlden lägger stort fokus på förekomsten av frånvaro. Så är dock inte fallet.
Skolverket samlar in noggrann statistik över antal elever i olika skolor, skolornas personal, detaljerade siffror om kostnader samt betyg och resultat i nationella prov. Myndigheten genomför också djupgående analyser, om till exempel kopplingen mellan skolresultat och elevernas socioekonomiska bakgrund.
Samma myndighet brister dock när det kommer till att ens följa upp antalet ungdomar som har en frånvaro i skolan. Den kartläggning som myndigheten nyligen presenterade brister i sin metodik, eftersom det totala antalet elever som har en frånvaro inte kartläggs – utan bara gruppen som har ogiltig frånvaro. Faller inte också de elever som kan presentera skäl för sin frånvaro efter? Är det inte viktigt att kartlägga vilka faktorer som förklarar skolfrånvaron?
Stiftelsen Idéer för Livet har tillsammans med den ideella organisationen Prestationsprinsen genomfört en undersökning med TNS Sifo för att ta fram fakta i denna fråga, genom att samla in uppgifter från skolledare och ansvariga kommunala tjänstemän runtom i landet.
Resultaten från skolorna pekar på att 38 500 elever i mellanstadiet och högstadiet har en frånvaro på mellan 10 och 19 procent av skoltiden. Ytterligare 14 500 elever är frånvarande 20 procent eller mer av tiden. Resultaten från kommunala tjänstemän pekar på ännu högre siffror: 52 500 som har en frånvaro mellan 10 och 19 procent av tiden medan ytterligare 18 500 har en frånvaro på över 20 procent av tiden. Av tidigare erfarenhet vet vi att en del bland den senare gruppen är så kallade hemmasittare, som sällan eller aldrig vistas i skolan.
Undersökningen visar på att skolledarna själva följer upp frånvaron. Från kommunernas sida verkar intresset svalare. Bara hälften av kommunerna som svarat på undersökningen samlar in statistik över närvaron och enbart en åttondel inkluderar statistik från friskolor. Många kommuner är osäkra på om de samlar in statistiken eller inte, samtidigt som staten på grund av Skolverkets snäva analys inte tycks ha en förståelse över hur omfattande utmaningen är.
Att mellan 50 000 och 70 000 elever har en hög skolfrånvaro representerar en nationell kris. En betydande del av dessa ungdomar kommer på grund av bristande kunskaper uteslutas ur arbetsmarknaden, samhällslivet och den demokratiska processen.
Utbildning är nämligen nyckeln till ekonomisk och social inkludering i det moderna kunskapssamhället. Det är grunden för att klara sin egen försörjning och därmed även spara till sin framtida trygghet. Barn som faller ifrån i skolan riskerar livslånga konsekvenser. Är det rimligt att situationen tillåts fortgå?
Det är dags att börja samla in information om frånvarande elever på nationell nivå och rikta in särskilda satsningar mot de unga som är i behov av stöd. Regeringen måste formulera en vision om, och en strategi för, att minska den omfattande skolfrånvaron. Annars kommer det att bli mycket svårt att realisera visionen om en skola som ger jämlika livschanser och lägger grunden för Sverige att växa som en kunskapsnation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar